Det är en dryg månad sedan vi kom tillbaka från Bottenviken. Först nu har jag haft tid att hämta andan och reflektera lite över den lyckade expeditionen, vår tredje sedan starten.
Vi var sammanlagt tolv personer ombord på fartyget: en kapten, en styrman, tre matroser, en kock, tre medarbetare från oss på Scandinavian Ocean Minerals och tre personer från vår samarbetspartner Sweco. Att vi trots periodvis hårt väder blev klara före utsatt tid, genomförde fler tester än planerat och höll budget är resultatet av ett imponerande lagarbete.
Vi kan redan nu konstatera att det finns mangannoduler i stora delar av det undersökta området. Tydligt är också att förekomst helt saknas i andra delar. För oss är det dock positivt eftersom det är enklare att skörda nodulerna om de är samlade på vissa platser och inte spridda över stora delar av havsbotten. Nu håller både vi och Sweco på att analysera all data, ett arbete som tar tid och kräver noggrannhet. Resultaten kommer att ingå i miljökonsekvensbeskrivningen, ett viktigt steg på vägen mot den ansökan om utvinningstillstånd som ska lämnas in till regeringen 2025. Vi är inte där än, och många steg återstår, men det känns spännande att vi närmar oss den punkt som för några år sedan kändes så avlägsen. I Dagens industri sa jag nyligen att det här är en chans som svensk industri inte får missa. Den gröna omställningen och det geopolitiska läget gör att svensk industri måste minska importberoendet av metaller. Varför då inte dra nytta av de cirka 20 miljoner ton noduler som, enligt beräkningar, finns i Bottenviken?
Comments